Dagen började faktiskt inte särskilt politiskt. Den började med löparskorna.
Jag gav mig ut tidigt i morse och lyckades, nästan osannolikt nog, pricka in löpturen mellan regnskurarna. Sixten hängde med och både han och jag kom hem ganska nöjda med morgonens insats. Sedan blev det snabb frukost, ombyte och ner till partilokalen. I dag var det nämligen dags för Socialdemokraternas familjedag på Nytorget.
Man kan planera en sådan här dag hur mycket som helst. Göra listor, fundera på vem som ska stå var, vad som ska fram, vad som absolut inte får glömmas och försöka tänka ut allt som möjligen skulle kunna gå fel. Men sedan kommer morgonen och plötsligt är det människor överallt som bär bord, reser tält, plockar fram lådor, fixar och löser.
Och det är nog faktiskt det jag tar med mig allra mest från dagen. Alla hjälptes åt.
Det är en härlig känsla när många sluter upp och bara ser vad som behöver göras. Ingen kan göra allt, men när många gör lite var händer det väldigt mycket på väldigt kort tid. Det som bara en stund tidigare var tält, bord, lådor och högar med saker hade plötsligt förvandlats till en familjedag.
Mitt eget uppdrag för dagen var att hjälpa till där det behövdes, serva de olika stationerna och hämta sådant som saknades. Lite av en allt-i-allo som fick rycka in där det behövdes. ”Ulrica, har vi fler…?”, ”Var finns…?” eller ”Kan du hämta…?” – och så var det bara att sätta fart igen.
Och människor kom. Många människor!
Barnen fiskade i fiskedammen, blev ansiktsmålade, pysslade och gjorde allt det där som barn är så fantastiskt bra på att gå in för en aktivitet med full koncentration. Nästan 400 godispåsar fiskades upp ur vår lilla fiskedamm under dagen. Bara det säger en hel del om hur många små besökare som passerade.
Det bjöds på popcorn, kaffe, saft och kaka. Från scenen blev det både tal och underhållning och Speakers’ Corner gav människor möjlighet att säga sin mening. Men framför allt blev det många möten och samtal.
För mig är det nog just det som är politik när den är som bäst. Att mötas. Att prata med människor man känner och människor man aldrig tidigare träffat. Att få frågor, lyssna på tankar, diskutera, skratta tillsammans och ibland prata om något helt annat än politik.
Jag hoppas verkligen att alla som besökte oss på Nytorget kände att de fick en trevlig stund tillsammans med oss sossar.
När klockan blev två var dagen förstås inte riktigt slut. Allt som burits fram skulle bäras tillbaka. Tälten skulle ner, borden undan, lådorna packas och Nytorget lämnas lika fint som när vi kom. Och kanske blev jag nästan allra gladast över att så många stannade kvar och hjälpte till även då. Det är lätt att vara med när festen börjar, men de där människorna som finns kvar när det ska packas ihop är guld värda.
När jag tittade på stegräknaren efteråt stod den på 23 000 steg. Morgonens löptur stod förstås för några av dem, men jag tror ändå att mitt uppdrag som dagens springande allt-i-allo kan anses vara genomfört med godkänt resultat. Någon längre kvällspromenad kändes i alla fall inte direkt nödvändig.
När allt till slut var undanplockat och klart var vi några som tyckte att dagen behövde summeras ordentligt. Vi slog oss därför ner på en lokal pub, pratade igenom dagen, skrattade åt både det ena och det andra och fick landa tillsammans en stund innan det var dags att ge sig hemåt. Och kanske var just det det perfekta avslutet.
En tidig löptur med Sixten, nästan 400 godispåsar, massor av möten och samtal, många hjälpande händer, 23 000 steg och till sist några riktigt härliga skratt tillsammans.
Jag tror faktiskt att vi kan kalla det en väldigt bra lördag.
Och framför allt: Tack till alla som kom och ett extra stort tack till alla som hjälpte till före, under och efter. Det är tillsammans vi får saker att hända.
brogrenstankar 